mandag 8. januar 2018

Fortidens spøkelser


Fra tid til annen så dukker det opp noe fra fortiden. Jo lenger du lever jo lenger fortid har du. En dag har du mer fortid enn framtid. Du kommer til et punkt hvor det begynner å bli for seint å starte opp med ting. Det begynner å bli for seint å fullføre alt du har tenkt. Grensen for når vi er gamle skyver vi foran oss jo eldre vi blir. Jeg husker jeg sa jeg skulle ha unger når jeg var 18 år for jeg ville ikke ha unger som så på meg som gammel. Nå ja, når jeg var 18 år så var jeg veldig langt unna klar til å ha noe unge, langt mindre flere unger.


Rart det der hvordan tankesettet forandrer seg etterhvert som vi blir eldre. For noen da, for andre så blir de liksom aldri eldre i hodet. Hverken i oppførsel eller tankesett. Noen forblir like tankeløse hele livet og merkelig nok så sklir dem gjennom som på silkeputer. Mens noen som virkelig tenker over ting og vurderer hver sak med fordeler og ulemper møter det ene gjerdet høyere enn det andre. Gjerne med litt piggtråd på toppen.


Jeg har ryddet opp i gamle spøkelser, når man graver litt så kan en egentlig tenke seg hvorfor ting har blitt som de har blitt og veien videre blir litt lysere. Man må faktisk se litt framover for å komme videre i livet, også må man klare å legge fortiden bak seg og innfinne seg med hvordan ting er, har blitt og kommer til å bli videre. Alt blir litt lettere når en er "ferdig tenkt" og jobber videre ut fra det.


Dvele ved fortiden gir liten vinst for hverken den ene eller den andre. Det er vel bare i Hollywoodfilmer det fungerer tror jeg. Stikk fingeren i jorda og vær realistisk, hvilke kamper er verdt å ta? Velger du å ta kampen så kjemp til siste slutt... er det ikke verdt det så gi deg før du er utslitt. Nytt år så da passer det å gjøre en opprensk i tankesett og væremåte, starte med blanke ark og fult fokus på det som er vesentlig. La det andre ligge, ikke la det bli energisluk som du stadig vender tilbake til...

* *


3 kommentarer:

  1. Vilka klokar tankar du delar med dig av idag, tillsammans med helt fantastiska foton. Jag har varit med om väldigt mycket i mitt liv, förlorat mina föräldrar redan som ung, varit gift ett antal, fyra, gånger, fick barn när jag var 21, barnbarn vid 40 och barnbarnsbarn när jag var 58. Jag har haft en fin bankkarriär, men flyttade från storstaden till landet och startade eget företag med vandrarhem och värdshus. Men sen blev jag sjuk. Några år senare gjorde jag ett nytt tappert försök att driva en grill, det gick ett par år, sen small det till igen. Nu har jag det så bra, trots att mitt huvud inte fungerar som det ska och att kroppen är sliten. Men jag klagar inte, för livet är värt att leva varje dag. Jag vet inte hur din familj ser ut, men jag hoppas du har en fin familj som älskar dig och som du lever gott med. Och så har du din kennel med de fina hundarna, livet med djur är bara bäst. Det hade jag inte fått pröva om jag inte lämnat storstaden bakom mig.

    SvarSlett
  2. Jag blev så tagen av din text att jag glömde svara, Backpacker spelar jag på facebook. Den finns säkert som app också. Jag hittade spelet för mer än tio år sedan, då köpte vi det som cd-skivor. Det går mycket bra att spela ensam, man behöver inte hjälp av några utan kan spela solo.

    SvarSlett
  3. Roligt att du gillade spelet, jag som trodde jag kunde en del märkte att det inte riktigt var så!

    SvarSlett

Veldig hyggelig om du legger igjen en liten hilsen når du har vært på besøk på siden...